Är spel konst?

“No one in or out of the field has ever been able to cite a game worthy of comparison with the great poets, filmmakers, novelists and poets.”
Robert Ebert, Chicago Sun-Times, April 16, 2010

“[Video] Games already ARE art”
Kellee Santiago, TED Talks, Mars 23, 2009

Som ni kan läsa ovan är frågan ”om dataspel är konst?” brännhet och väcker många upprörda känslor. Så vem har egentligen rätt? Vad är egentligen konst? Vem bestämmer vad som är konst?
Var går gränsen mellan konst och teknik?

Enligt NE innebär konst ett utförande som kräver kunskap och förmåga av en särskild sort. Det handlar om att kunna använda sig av kunskapen och förmågan på ett personligt och individuellt sätt där man anpassar det utifrån situation och avsikt, exv. Matlagningskonst eller Martial Arts (Kampsport). Under medeltiden syftade det till och med på alla kvalificerade hantverk – ”ju mer krävande desto större konst” (NE). I en snävare vy syftar det oftare till olika former av estetisk verksamhet, oftast bildkonst. Det kallades förr för ”de sköna konsterna”, numer bara konst. På engelska kallas de sköna konsterna för ”Fine Art”.
De sköna konsterna (Fine Art) består av en rad olika kategorier; bildkonst, arkitektur, konsthantverk, skulptur och musik (som förvisso förändrats med åren). Alla dessa är verksamheter som består av eller resulterar i emotionella eller tilltalande uttryck. En koppling jag ofta gör till ”de sköna konsterna” är ordet ”estetik” eftersom det är läran om förnimmandet av det sköna eller sinnliga
.
Bildkonsten (för att nämna en av konstformerna) innefattar en hel del uttryck; måleri, teckning, grafik, fotografi, film, graffiti och videokonst. Andra uttryck så som ”performance konst” är svårare att placera inom någon specifik konstform – passar inte riktigt in i det som tidigare tillhörts inom de sköna konsterna. Performance är snarare vad vi kallar för Samtidskonst (Contemporary Art). Samtidskonst innebär att idén eller konceptet är viktigare än det slutliga materiella eller estetiska resultatet (minimalism är ett mycket bra exempel på detta). Samtidskonsten uppkom för att utmana det tidigare begreppet ”de sköna konsterna” (Fine Arts), men idag räknas det som just Fine Art.
Så varför spel inte skulle kunna vara konst är väl rätt så konstigt? Ett verk som innefattar alla/merparten av dessa konstformer borde väl i sig räknas som konst?
Det som jag insett efter att ha frågat konstnärer och invigda är att allt är ett enda stort cirkelargument. Ett cirkelargument som faktiskt har ett namn; det institutionella konstbegreppet. Cirkelargumentet som lyder är ”att det som konstvärlden behandlar och benämner som konst är konst”. Till konstvärlden hör exempelvis gallerier, museer, tidskrifter, curatorer, konstnärer (oftast erkända som har mest att säg om detta) och konstteoretiker.

Spel är underhållning, inte konst!
Spel är underhållning, inte konst, kan vara en åsikt också. Men vart går gränsen? Konst kanske skulle definieras utifrån att konstnären skapar det för verkets potentiella skönhet, inte för dess potentiella monetära värde? Då går det definitivt att utesluta AAA-titlar som Battlefield 3 (DICE), vars tillkomst kommer ur att det finansieras med kapital (EA) som vid verkets försäljning genererar mer kapital till finansiären (EA) och potentiellt kapital till skaparen (DICE) – syftet är alltså att tjäna pengar, att produkten i sig är vacker gör det alltså inte till konst. Detta är ett argument jag skulle kunna köpa (no pun intended) vilket i vart fall legitimerar Indiespel som konst, då det ofta skapas av passionerade spelutvecklare utan monetär backning (kanske donationer som Kickstarter), och mer sällan än ofta genererar dessa vinster.
Dessvärre har argumentet en brist; konst kan inte definieras utifrån att det inte skulle generera vinst. För frågan som då måste ställas är i så fall till varje enskild skapare; om syftet var att göra konstföremålet för att tjäna pengar eller för dess ”skönhets” skull? Och var det för att bara sprida skönhet, då skulle konsten likväl kunna ges bort, men då hade konstnären inte kunnat leva på det, eller försökt leva på det, eller strävat efter att kunna leva på det.
Konst genererar pengar. Titanic var film som väckte många känslor hos sin publik, men den hade aldrig skapats om det inte fanns pengar att tjäna på den. Samma kan appliceras på fler konstformer. Målningar är också konst, men konstnären vill inte låta verket förbli liggandes under sin säng. Varför? För att konsten ska bli sedd och för att den ska säljas för pengar så konstnären ska kunna fortsätta skapa konst. Gallerister tar in målningar utifrån att det är ett monitärt värde i den konst de ska ställa ut, annars kan de inte tjäna några pengar. Så motivet att skapa enbart för dess skönhets skull, och inte för pengar, är inte ett giltigt argument för varför spel inte kan vara konst. Detta innebär dessutom att alla AAA-titlar är konst.

Än har jag inte kommit fram till något annat än att pengar och konst har ett nödvändigt samband. Handlar nu konst om pengar (uppenbart), ja då är det uppenbart att spel är konst.
Samtidigt vet jag att det finns annorlunda spel, spel där jag definitivt tänker ”det här är konst”, och det är inte Battlefield 3 i första hand. Somliga med enorma finansiärer bakom sig (EA), somliga utan. Titlar som Ico, Okami och Shadow of the Colossus. Så varför anser jag inom mig att en titel ”känns” som konst och en annan inte?

Dataspel som konstform
Huruvida dataspelskonst är en konstform eller ej, lämnar jag för ögonblicket obesvarad. Vi behöver mer kött på benen först. Nu vet vi i alla fall, på ett ungefär, vad konst innebär (någon form av ”definition”) och dividerat lite om spel är konst eller ej.
Nu ägnar vi oss en stund på det som kan räknas som annars kan kallas för dataspelskonst. Dataspelskonst kan sammanfattas som en konstform där vi använder oss av dataspel som ett konstmedium. Oftast innebär det användningen av modifieringar av existerande spel, eller att man omvandlar spelets syfte till något annat. Spelet innehåller ofta från början ett brett utbud av blandade konstformer i sig som förändras eller nyttjas; grafik, musik, berättande, gameplay, etc.
Ett exempel på ett modifierat spel, vars konstform är extra tydlig är ”Dear Esther” (Interaktiv Poesi). Det är en singelplayer-upplevelse som är skapad i Spelmotorn Source 2. Detta kan kallas för en interaktiv berättelse, det finns ingen utmaning i det. Eftersom spel just innehåller ett sådant utbud av konstformer måste man ändå påstå att dataspelskonst även går att skapa från första början (nytt konst spel, ingen modifiering av ett existerande spel). Dear Esther är långt ifrån det första inom interaktivt berättande, exemplet som jag annars lyfter fram brukar Façade (även om detta tangerar till interaktivt berättande). Fortfarande går det inte att ”vinna”.

Machinima
Den vanligaste, och mest accepterade, konstformen kallas för Machinima. Det finns flera tillvägagångssätt, antingen i redan existerande spel-levels som serien ”Red n Blue” (Halo), eller i level editors eller dylikt som Gary’s Mod.

Spels innehåll, konst var för sig?
Ett spel är ett verk. Ett verk skapat (oftast) av flera personer (ofta hundratals). Spel består av en lång rad former som samverkar, och var för sig är flertalet ”konstformer”:
Spel består av:
• Programmering ?
• Concept Art Ja
• Effekter & Ljud Ja
• Digital Grafik Ja
• Manus/Story Ja
• Animationer/CutScenes Ja
Tillsammans är de av någon anledning inte konst, är det programmeringen som ställer till det – den enda icke-konstformen i spel?

Programmering == Konst; //eller?
Vi har än så länge fokuserat på spel som helhet, det grafiska, samt speldesignen och vad dessa skapar för konst. Det sista perspektivet måste ändå vara teknologin bakom och den yrkesgrupp som gör det hela möjligt: programmerarna.
Ur ett perspektiv som inte har med “de sköna konsterna” att göra är programmering verkligen konst, eller snarare en konst. Det är definitivt ett hantverk som kräver speciella kunskaper och färdigheter. Men om det är konst, i from av musik, poesi, bild, etc. är svårare att motivera. Detta är funderingar och tankar jag har – som kan tyckas vara ”långskott”, ”dragna till sin spets” eller rakt genom absurda.

Albert Einstein kring teknologi och vetenskap:
När en viss nivå av teknologiskt kunnande/färdighet är nådd, tenderar vetenskap och konst att förenas i estetisk plasticitet [formbarhet] och form. De stora vetenskapsmännen är även de, konstnärer.

Konst i sig, kräver kreativitet. Programmering kräver också kreativitet. Fanns det ingen möjlighet för kreativitet i programmering hade förmodligen ingen tyckt att det var tillräckligt intressant/inspirerande och utvecklande för att vilja arbeta med det. Man börjar med ett tomt ”papper” och en idé – gör inte alla konstformer det, låter sitt verk ta form från inget annat än en tanke eller skiss? Att skulptera genom att hugga bort delar av ett stenblock, eller måla genom att applicera färg på en yta, är väl samma som att skriva kod i en dator?
En likhet jag kan se mellan konst och programmering är det faktiska kodandet. Det är inte specifikt skrivandet av koden alltid, utan sättet att koda och de begränsningar som existerar i utövandet. Häri finns ett samband med konstformerna. Författare, målare, filmare, musiker är alla begränsade till ”regler” och verktyg; en form av kod i ett givet ramverk. Musiker måste uttrycka sig genom skalor, rytm, klang och harmoni. Liknande kan sägas om de andra konstformerna.
Jag vill avsluta denna del med att säg att C (grundbulten i alla C-språk som C++ eller C#) är i sig ett konstnärligt uttryck, där programmeraren med de mest grundläggande byggstenar av kod kan sätta samman dessa till nästan vad som helst.
Eftersom denna del kunde uppfattas som lite av ett långskott, att jag dragit konst till sin spets, där avsnittet mest känns absurt, tänkte jag nu bevisa varför det är konst i nästa punkt!

Demoscenen
Demoscenen är om något, det solidaste argumentet för att programmering är konst. Nu kanske inte många av er vet vad Demoscenen är, så jag börjar med att förklara detta.
Demoscenen är en form av världsomspännande ”undergroundscen” som hade sin start i en annan scen på 80-talet – Crackerscenen. En scen som handlade om att ”cracka” program. Demoscenen är en avknoppning där grupper och individer visade sin programmeringsskicklighet genom audiovisuella shower till Commendore 64, Atarti ST och Amiga.
Demoscenen existerar än idag, där de använder sig av samma hårdvara som för och skapar så originella och snygga audiovisuella shower som möjligt. En audiovisuell show är inget annat än videokonst (m.a.o. Contemporary Art), med en ytterligare faktor som gör det enormt mycket mer skicklighetsbaserat än en videokamera och ett redigeringsprogram; verktygen är begränsade till hårdvaran. Hårdvaran (som nämndes tidigare) är enormt begränsad prestandamässigt, till och med jämfört med din gamla Nokia 3210). Detta gör att det krävs enorm skicklighet för att göra så snygga och originella verk som möjligt, då koden måste vara kompakt och effektiv, och koden som skrivs (Assembler) pratar direkt med hårdvaran. Det är som målarens färg som fästs direkt på en yta. Detta är en 30+ år konstform, och jag råder er att söka upp lite sådana verk, de är väldigt imponerade.

Gameplay (spelmekanik)
Jag upplever det som viktigast att undersöka hur spel fungerar för att besvara frågan om ”spel är konst”, så därför har jag väntat till sist med denna punkt. Kan det inte vara så att vissa spelsätt kan överensstämma med olika konsriktningar? Konstriktningarna i sig, de formulerar en/flera idéer som definierar dem. Somliga konstriktningar innefattar måleri/bild, arkitektur och litteratur, medan andra enbart innefattar måleri. Det viktiga är att verken beskriver en idé, en rörelse, en konstriktning.
Finns det inte spelmekanik som är en del av en konstriktnings idé, som exempelvis Limbos icke-realistiska motiv som visar det inre livet istället för verkligheten (Symbolism)? Tetris minimalism där enkla former som utifrån principer och matematik (spelmekanik) blir verket? Eller varför inte alla de tvådimensionella spel i dagens tid av 3D, där fokus ligger på det tvådimensionella spelmönstret med stora tydliga färgfält (syntetisismen)? Varför inte Fauvismen, där spelmekaniken hade kunnat ligga i skarpa färgerna för att uttrycka specifika instruktioner till spelaren? Spelmekanik som illustrerar olika konstriktningar finns i massor. Titta närmre på dem!

Så är spel konst?
Jag försökte undvika att förespråka att spel är konst, även om jag allt efter som i artikeln insåg att jag faktiskt anser att spel är konst. Syftet var från början att ge svar. Jag fick ett svar på mina frågor, men frågan är om ni fick ett svar? Min förhoppning är att det har väckts lite tankar hos Er.
Kanske det snarare handlar om vad som är vackert i betraktarens ögon (öron, händer, hjärna, hjärta, etc.) och konstnärens, vilket spel är för mig. Konst är en förmedling av skönhet. Det är alltså en högst personlig upplevelse, som delas mellan betraktare och konstnär, och betraktare emellan.
Jag har rannsakat mitt spelbibliotek, och de spelupplevelser jag haft som dels väckt känslor av annorlunda karaktär än de känslor jag får när jag spelar/spelat CoD4, CS, WoW, SC, Diablo, etc. , dels spel som skiljer sig enormt sett till vad de förmedlar. Det är just dessa originella spel, allt från AAA-spel till indie som är konst för mig.
Här kommer min lista på spel som är konst, enligt mig:
• Limbo
• Flower
• Ico
• Shadow of the Colossus
• Rez
• Braid
• Thirty Flights of Loving
• Facade
• Okami
• Samorost
• Tetris
• Machinarium
• Dear Esther
• Portal
• The Dream Machine
• PixelJunk Eden

Den här listan kan bli hur lång som helst…
Frågan är hur din lista skulle se ut?